recension: pet shop boys

konsert på circus i stockholm 28 juni 2009

den enda konsert jag varit på med pet shop boys var på liseberg då de skulle följa upp sitt mindre lyckade album “release” och det var en så tråkig och intetsägande konsert att jag inte kan räkna den. alltså var jag spänd av förväntan inför min premiärspelning med pojkarna. visste dock inte vad jag kunde förvänta mig då jag låtit bli att titta på både you tubeklipp och spellistor. jag ville bli överraskad helt enkelt. och eftersom min kännedom om merparten av gruppens låtar (jag vågar nog säga 99,4% i alla fall) efter en 25 år lång ganska intensiv kärlekshistoria så tyckte jag inte att jag skulle behöva plugga på låtarna på förhand. helt riktigt kan jag meddela. ljuset släcks i salongen och det drar igång på scen. två väggra av vita kuber är uppställd på scenen och några dansare kommer ut iklädda skojiga tajta dräkter med kuber och varsin kub på huvudet. musiken har börjat dåna och killarna kommer ut genom en öppning i vardera vägg även dem med kuber på huvudet. chris installerar sig vid synthbordet och neil går fram till mikrofonstativet och börjar sjunga “heart”. det är igång.  sedan blir vi bjudna på en hitkavalkad utan dess like. hit efter hit blandas med gamla godingar ända från 1984 och jag känner mig som 12 år igen då jag sitter och diggar till pet shop boys första album “please” som jag fick i julklapp av morfar och mormor. lyckan är total. 
och vi får oss en hel del låtar till livs. stuart price, som producerat konsertmusiken har gjort ett gediget jobb och mixat ihop så mycket som 3 låtar i en emellanåt på ett grymt bra sätt. jag är faktiskt genuint imponerad och mer än lovligt nöjd med musikproduktionen. pandemonium tour är en oerhört snygg och välproducerad show. till sin hjälp har grabbarna fyra dansare och fyra scenarbetare som knallar omkring i vita skyddsjackor och bygghjälmar och bygger olika konstellationer av de vita kuberna på scenen. lekfullt och oerhört effektfullt, för att inte säga supersmart. mycket effekt med ganska små medel. eller vad sägs om en mur som rivs ned under låten “building a wall” från senaste plattan?ungefär halvvägs in i konserten händer något. jag sitter i min stol i mörkret på cirkus i stockholm och njuter av den extremt udda låten “do i have to” (som faktiskt är en baksida till superhiten “always on my mind”) då jag plötsligt inser hur mycket den här gruppen har betytt för mig under åren (jag var som sagt 12 år när jag började lyssna på pet shop boys). och framför allt; vilken som är min favoritlåt (eller kanske den låt som har påverkat mig mest) för när neil börjar sjunga de första raderna ur “kings cross” så brister det. och jag vet inte om det är fem timmars superåkande på gröna lund, trötthet, att jag är grymt kissnödig eller vad det är men tårarna börjar rinna. jag sitter alltså på cirkus på en konsert med pet shop boys som spelar en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna och gråter. av glädje, av lycka eller bara för att just i det ögonblicket var storheten och min gränslösa kärlek till dessa giganter i popvärlden och framför allt, i mitt liv överväldigande. och jag älskar det. det är sannerligen inte ofta jag upplever såna starka känslor på konserter, men pet shop boys lyckades. pet shop boys lyckades även leverera en fullständigt fenomenal konsert såhär efter 25 år i branschen. jag är överlycklig och fullkomligt salig efteråt och inser att det här är musikalisk och scenisk perfektion. visst, jag är osäker på om chris spelat särskilt mycket och om neil sjungit allt live, men det gör inget. den här konserten har förgyllt min dag, min vecka, det här året, ja fan – mitt liv… betyg: 10 solklara superhittar!!!
(bilder av: a sjögren)